deepbreathem

Jag har haft tur, jag har några av de bästa vännerna man någonsin kunnat önska sig. En underbar familj och redan nu mycket kontakter i "jobbvärlden".

Jag började på hulebäcks gymnasiet, redo för en ny start, men med en dålig inställning. Jag försökte själv ta reda på vem jag själv var, och vem jag skulle vilja vara som människa. Jag hade tur, jag träffade underbara människor, som aldrig  dömer mig. Som håller mig i handen när jag behöver, säger till mig när jag beter mig som en bitch. Jag har ändrat mig en del, och faktiskt till det bättre.

Det finns dagar där man gillar själv själv extremt lite, dagar som inte är på topp helt enkelt. Då kommer jag till skolan, är där bara i ett antal minuter och ehlt plötsligt märker man att första leendet för dagen kommer.  Victoria - världens underbaraste tjej! Jag är sjukligt kär i denna tjej, hon är allting man någonsin skulle begära av en vän. Hon kan läsa av ens ansikte se på mig när det är någonting som är fel och när det är någonting roligt pågång. Som sagt jag är lyckligt lottad. Det rä det man måste intala sig själv varje gång man har en dålig dag. What doesn't kill you makes you stronger! Just nu känns det som att jag borde vara stark som tusan. Tro mig jag försöker, jag försöker för mina vänners skull. För jag hoppas att dem behöver mig lika mycket som jag behöver dem.